Roslags_schapen

Roslags Får

Är en riktig svensk ras som hittades på många gårdar runt Stockholm.

Historia

1900 försvann nästan alla dessa får från gårdarna för att ge plats för mer produktiva raser, tills bara ett fåtal var kvar med Maj och Henry Jansson på Raggarön i norra Roglag-regionen.

De hade en mycket gammal fårgård som stammade från 1700.
May och Henry behöll alla sina ramar och hade dem med fåren på vintern.
Efter den så kallade “grupptäckningen” slaktades alla ramar.

Kenzy_&_Lammetjes
IMGP5129.jpg

Form

Roslag fåret är ett litet snyggt får med tunna ben, fåren väger i genomsnitt mellan 30 och 40 kg och en vuxen ram cirka 50 kg.

Höjden vid manken är i genomsnitt 57 cm och som de flesta gamla landskap kan fåorna bli snöiga året runt och ge lamm. Vanligtvis föds endast 1 lamm per tack, ibland är 2 men 3 mycket sällsynta.

Standardfärgerna på detta får är vita, svarta med vita funktioner (vanligtvis på huvudet) eller svart / vit fläck.
Vissa lamm föds rödbruna, men denna färg blekar och blir vit när ullen växer ut.

Ramarna har stora runda horn och ålen inte. Svansen och huvudet täcks vanligtvis inte med ull (men ylla svansar kan förekomma)

Ullen

består av långa raka och lockiga topphår med en tjock underrock.
Ullen varierar i kvalitet och är inte särskilt lämplig för filt eftersom den inte krymper utan behåller sin ursprungliga struktur.

Ullen användes oftast för hushållet, den var vävd, stickad och tråddragen för strumpor, vantar, mattor och presenningar och så vidare.

Filtning, å andra sidan, var inte så vanligt. De fick undersökt ullen på Upplands museum och den undersökningen visade bland annat att den starkaste, mest slitstarka ullen kom från Roslags får.

img_3881.jpg
IMGP4968.jpg

Det är en stark och tuff ras som är mycket hanterbar och tam.
De är bra rörliga gräsklippare som också gillar att äta växande buskar och träd.

På grund av deras lilla storlek och enkla karaktär är de lätta att hantera och raka.
Roslag fåret är medlem i Swedish Landrace Association sedan 1997.

Denna sammanslutning grundades för att förhindra att de gamla sorterna slocknar och man försöker rädda dessa sorter för framtiden genom subvention och avelsprogram.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.